CHATT: ETT SAMMETSPAKET MED PÄLSROSETT

Vestibule

Illustration: Saskia Gullstrand

Saskia :Jag tänkte på tre frågor. Att vi ska ställa varandra tre frågor var. För nu har vi arbetat så länge med Underlandet, ett helt år. Det var nästan exakt ett år sedan vi bestämde att vi skulle göra detta.

Jenny: Projektet har ju förändrats ganska drastiskt från ursprungsidén till vad det är nu, men jag tycker ändå att kärnan är densamma… En stor present till alla serieskapare i Sverige. 🙂

Saskia: Ett sammetspaket med pälsrosett

Jenny: Vad hoppas du på att Underlandet får för gensvar från branschen? Från alla redan etablerade?

Saskia: Gud vilken bra fråga. Jag vill svara med en motfråga, vem räknas som etablerad? (sedan kommer jag besvara på riktigt)

Jenny: Ja, det undrar jag själv.. Men kanske de som räknas som etablerade av de flesta: de som gett ut böcker, publicerats mycket eller arbetat i branschen länge..?

Saskia: Namn! ge mig namn!

Jenny: xD

Saskia: Jag hoppas att etablerade serieskapare ska bli inspirerade. Att de ska känna en stor lättnad och en nyfikenhet. Dels så tror jag att den information vi kartlägger och samlar ihop (festivaler, stipendier, liknande) är lika relevant för alla, även för folk som varit i svängen länge. För att det är ansträngande att ha koll på deadlines och sånt. Nu är Underlandet här som en sorts sniffande spaningshund och hjälper till med det. Men jag tänker mycket på lättnaden i att bli tagen på allvar, framförallt. Lättnaden över att få tala allvar. Om sina verk, om andras verk, om strömningar och hantverk och idéer. Om bildpolitik.

Saskia: Också lättnaden i att bli utmanad?

Saskia: Att vi menar business med vad vi gör. Att vi har klor och tänder, vassa verktyg också när vi pratar om den här konstformen, inte bara en massa välmenande, berömmande ord att strössla över folks huvuden. Egentligen kommer det mest bli synligt mer om ett tag, med texterna och serieprojekten. Men ändå. Tilltalet. Hoppas folk ska känna att vi stillar en längtan efter ett djuplodande och påhittigt, uppfinningsrikt samtal om serier.

Saskia: Allt det jag har skrivit nu handlar ju om känslor förresten. Jag skulle också kunna svara: Jag vill att etablerade serieskapare ska göra mer fanzines, råa serier. Jag vill att de ska skriva böcker om sin estetik som riktiga pretton. Att de ska bli konstnärligt förälskade och göra något knäppt och storslaget av den förälskelsen. Serieprojekt. Vad vill du att Underlandet ska få för gensvar av oetablerade skapare? Av dem under ytan, som inte är kända, som inte har publicerat böcker på förlag?

Jenny: Åh, jag hoppas också att redan ”etablerade” ska få ny energi av Underlandet, och att alla aktörer på seriemarknaden ska känna att vi inte är här för att konkurrera med någon, att vi vill öppna upp för fler och skapa bättre förutsättningar för alla. Och när det kommer till alla nykomlingar..! Så hoppas jag att de känner sig inbjudna, välkomnade.. Att vi har väntat på dem och vill omfamna dem och deras idéer. Jag vill inte att någon ska känna sig ovälkommen eller utanför i seriesverige på grund av hen inte blivit publicerad eller varit med i någon creddig utställning. Självpublicerade serier värderas ofta inte lika högt som det som kommer ut på förlag, trots att det skapas hundratals, kanske tusentals coola fanzine i Sverige varje år, varav många är fantastiska.

Jenny: Jag hoppas att Underlandet också kommer att ha en direkt stödjande funktion

Jenny: Genom att upplysa alla nya, och ”gamla” serieskapare om vart det finns pengar att söka för serieprojekt exempelvis så kan vi hjälpa folk att hålla liv i sin passion, och fortsätta teckna även när det är ekonomiskt svårt att klara sig. I framtiden vill jag kunna uppmuntra många fler att quit their dayjobs och skapa på heltid. x)

Saskia: Ja, jag vill också verkligen att folk ska söka mer stipendier. Få råd att göra projekt. Få råd att leva medan de gör projekt. Att inte all tid ska gå åt till att tjäna sitt vanliga levebröd på något annat. Jag vill att folk ska känna att de förtjänar pengarna och bara köra.

Saskia: Nu vill jag ställa en dystopisk fråga. Vad tror du är farligt för Seriesverige just nu? finns det fällor som branschen skulle kunna hamna i? Inte bara ”branschen”, förresten, scenen. Även det som inte genererar så mkt pengar. Finns det några hot?

Jenny : Jag tror att det finns generella hot mot alla konst- och kulturyttringar i Sverige som så klart även kommer att drabba seriescenen. Så som nedskärningar, dåliga arbetsvillkor för kulturarbetare och växande fascism..

Jenny: När det handlar om fällor specifikt för seriebranschen så är det första jag kommer att tänka på att ”inte släppa in människor”. Att satsa på säkra kort och inte ta risker.. Och att stänga ute de som redan är väldigt lite representerade, men som har massor av viktiga saker att säga. Seriebranschen borde satsa mer aktivt på att ge en röst åt de som inte får höras i samhället, föregå med gott exempel och vara lyhörd..

Saskia: En röst som talar i serier, istället för i vanlig text, kan ju spridas otroligt snabbt också. Den påverkar på ett annat sätt… Jag håller med dig om allt det du just skrev, förresten. Och så tänker jag att det finns något otroligt radikalt i att ta de bilder som finns inuti en, i ens kropp och huvud, ut på papper. Att det är radikalt att få ta del av den delen av en person.

Jenny: Ja, verkligen!

Saskia: Daniel Clowes (serieskaparen som bl.a. gjort ”Ghost World”) sa någon gång att serier kommer närmre människors medvetandeflöde än ren text, för människor tänker i både ord och bilder. Det har fastnat hos mig. Eftersom att serier är så billiga och snabba att skapa också (förhållandevis till film, spel etc), så är det en användbar konstform, den borde vara mer självklar för fler att hålla på med. Jag vill se de bilder som finns på insidan av fler människor.

Saskia: Ställ en fråga till mig 🙂

Jenny: Tror du att Underlandet kommer att uppmuntra till nätverkande och att fler serieskapare organiserar sig och samarbetar, istället för att arbeta isolerat så som de flesta tecknare gör?

Saskia: Ja. Jag tror verkligen det.

Saskia: Innan vi började arbeta med Underlandet drömde jag ofta om att starta en sorts fackförbund för serieskapare och illustratörer. Fast som skulle funka mer som en maffia. Att folk som blev illa behandlade av uppdragsgivare skulle kunna höra av sig och sedan så skulle uppdragsgivaren kontaktas av den här fackförbundsmaffian, som skulle klargöra att den personen nu har tappat säg 200 potentiella framtida samarbetspartners.

Saskia: Jag antar att Svenska tecknares jurister har den funktionen nu, inte vi x)

Jenny: Haha 😀 Precis min typ av maffia..

Saskia: Den där maffian skulle ha silkeskjortor och tala med obehagliga röster. Alla skulle ha hatt. Men också, tillbaka till din fråga…

Saskia: Anledningen till att jag tror att Underlandet kommer att vara del av det här nätverkandet och samarbetet, är för att folk redan håller på med det på massor av håll. Jag tycker att Nätverkgruppen för serieskapare på Facebook t.ex. är ett jättefint exempel på det, folk hjälps åt, ger råd och stöd och bråkar också med varandra ibland när det behövs. Jag tycker mig se serieskapare sträcka sig efter varandra på så många sätt.

Jenny:  (Jag måste gå och göra mat snart… Räcker det med två frågor var? 🙂 )

Saskia: Det som är vårt stora bidrag, är att vi kommer skapa helt nya sammanhang, jobba så mycket för att driva intellektuella samtal om serier. och att vi gör kartläggningen av seriebranschen. Den tror jag kommer få folk att gå samman ännu mer, om inte annat så bara för att det blir tydligt hur mycket projektpengar man kan få när man gör saker ihop.

Saskia: ååååh, kan vi ställa varsin supersnabb sista fråga? En mening som svar? Vad känner du inför att vi äntligen, äntligen får lägga upp vår blogghemsida?

Jenny: Jag tycker att det känns UNDERBART, och jag längtar efter att få massor av mail och kommentarer från hela seriesverige. Speciellt alla newbies, jag tittar på er. 🙂

Jenny: Hur kommer Underlandets första höst att se ut?

Saskia: Vi kommer jobba med kartläggningen av serievärlden, uppdatera med en massa göttig och viktig information. Vi kommer också planera våren och sommaren, med textskrivande och workshops. Vår höst kommer vara svettig på insidan, proffsig på utsidan.

Saskia: jag hoppas också att vi kommer få höra ifrån en massa personer vi inte visste fanns.

Saskia: Jag ser fram emot att svettas.

Jenny: Jag med. 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s