Chatt: Den stora djupanalysen av Psyket och Konsten

BlomAnsikten

Bild: Saskia Gullstrand

Vad är egentligen poängen med att skriva om serier? Saskia Gullstrand och Marie Tillman, medarbetare på Underlandet, satte sig ner för att chatta om manipulativa texter, världen på insidan vs världen på utsidan och varför serieskapare borde skriva om sin egen bransch och konstform.

Saskia:  Nu kommer ju våra första texter inom LABORATORIUM. Så det är dags att ställa varandra några frågor om att skriva  och läsa om serier. Jag tänker att det finns så mycket att säga.

Marie: Det gör det verkligen. Och många frågor att ställa..

S: Vill du börja? Med att fråga mig alltså 😀

M: Ja!

M: Jag tänker lite på att det är just texter. Varför är det ett bra format för det vi vill ha fram? Vi är ju ändå serieskapare. 😉 Det kan ju också finnas en svårighet att vilja att serieskapare ska diskutera via enbart text. Hur tänker du kring det?

S: Aaaah! Bra fråga!  För det första tänker jag att text är det allra mest klassiska mediet för att utveckla en analys som man vill sprida till många. Alltså, att det inte är konstigt att tänka att samtal om något specifikt ska ske i text, text används ju till att prata om det mesta. Även bildkonst, teater och andra saker som är visuella.

M: Verkligen, det kanske är det vi vill utveckla också tänker jag. Analysen. Eller?

S: Men alltså det här var en jättebra fråga, det triggar jättemycket saker hos mig, haha, jag vill skriva en kilometer med ord nu.

M: Men jag tycker det var intressant det du skev. Att text är grunden till så mycket samtal inom många konstformer.

S: Men visst är det så? Filmskapare som vill diskutera film med varandra använder ofta text för att förklara sina tankar, de skriver böcker om det. De spelar mer sällan in en dokumentärfilm om sig själva, där de försöker kommunicera samma sak. Vet du vad jag tror? Att det bland annat beror på att text anses vara exakt. Ett exakt medium, där du kan uttrycka något superprecist, vetenskapligt, det ska inte finnas utrymme för misstolkningar.

M: Men jag kan också uppleva det som så svårtillgängligt på nåt vis, att det är så med text. För att lyckas bra när man skriver måste man inte bara vara bra på att formulera sig utan också kunna strukturera upp texten, hålla tråden osv.

S: Bilder anses ju vara tvärtom – öppnare, mer osäkra, mer som en värld…

M: Det är därför bilder är så intressanta 😉

S: Men varför tycker man att dessa uttryckssätt funkar så olika?

M: Att text anses mer exakt kanske hör ihop med vetenskapen och att vetenskapen använder text för att föra fram sina resultat. Då värderas det som något högt och precist. Men det stämmer ju inte tycker jag personligen. Text är så otroligt mycket retorik. Och retorik är inte sanning, även om det ofta låter sant. Men det är väl kanske det – att man kan vara mycket mer entydig än i bild. Jag kan skriva: ”Så här är det osv.” Så låter det som det är det… Jag tänker också att bilder kan vara svårare att kontrollera. Text är i sig själv ett ganska kontrollerat verktyg. 

S: Ja, alltså, visst kan man ofta tydligt visa vem som står bakom ett påstående i text, exakt vad den säger och orden kan inte tolkas på ett oändligt antal sätt.. Ur en bild känns det svårare att dra fram ett enda argument, eller vem som säger det argumentet och hålla den ansvarig för det på samma sätt. Istället skulle vi kunna vrida och vända på bilden, dra ut perspektiv efter perspektiv.

M: Men det beror ju såklart på, text kan ju också vara tvetydig.

S: Plus den kan ju också vara fiktion. Skönlitteratur. Eller på annat sätt inte vilja föra fram bara en enda sanning. Mer likt bilder, så som vi ovan beskrev att bilder är? Plus det du sa innan om retorik som gör text manipulativ. Vilket är spännande för oss, nu när vi vill experimentera med hur man kan skriva om serier. Vi borde väl inte bara bjuda in det där exakta, vetenskapliga, argumenterande…?

M: Det är det som ska bli så intressant!

S: Ja! Får jag ställa en fråga? Har du någon gång läst en text om serier som fått dig att ändra hur du arbetar som konstnär?

M: Nej. Haha

S: Hur känner du kring det?

M: Jag har kanske läst nånting som nån annan serieskapare har sagt som har påverkat mig. Men inget annat vad jag kan minnas. Det känns ju såklart trist. Det är någonting som jag saknar. Ofta när man pratar om ”serier” i text så handlar det dessutom om serier som inte jag kan identifiera mig med. Det försvårar ju såklart, för då träffar de texterna inte riktigt mig på samma sätt. Men jag tycker inte heller att det finns nån riktigt analytisk diskussion om serier. Det borde liksom pratas mer. Inom umgängesgrupper gör väl folk det redan. Men ett brett samtal som når många, det behövs.

S: Det är intressant att du framförallt har blivit berörd av saker som andra serieskapare har sagt. Eftersom att vi ju uttryckligen slagit fast att vi vill att just SERIESKAPARE ska få skriva texterna vi publicerar på Underlandet just nu..

M: Haha, ja det känns så bra!

S: Varför vill du höra just vad andra serieskapare har att säga? (Det är nog min fråga nr 2 till dig)

M: Därför att jag vill ha ett inifrånperspektiv tror jag.  Jag vill veta mer än om hur någon uppfattar en bild. Jag vill veta om HUR man skapar serier. Hur funkar det? Serieskapande är en så osäker process som jag upplever det. Som att kasta sig ut i tomma intet varenda gång. Så upplever jag det mycket. Då är det skönt att höra hur andra gör när de gör sina serier. Men jag tror ju också att det är bra för branschen i stort att serieskapare själva får komma till tals och diskutera olika saker. Det finns många som är intresserade av att diskutera serier men som inte själva skapar. Kanske har de fått höras lite mer än vi tecknare själva.

S: Får jag skriva en reflektion som har att göra med det du sa?

M: Ja fortsätt!

S: Eftersom att serieskapare själva använder serier för att berätta borde vi också kunna lyfta fram hur vi berättar, vad vi använder för detaljer i en serie för att kommunicera och hur det funkar. Jag kan bli skitfrustrerad när man pratar om det här med att ”hitta sin egen stil” till exempel, men bara pratar om teckningsstil som yta. Inte som berättarverktyg

M: Verkligen! Man pratar så mycket om serier i form av ”teknik” och form, på ett sätt som ofta blir ju så ytligt. Det är också att undervärdera hela konstformen.

S: Man kan ju prata på ett helt annat sätt som utgår från berättande. Så här tänker jag om teckningsstil, t.ex.: det finns ett skäl till att en person tecknar som den gör, som har att göra med att behöva kunna uttrycka vissa saker. En teckning kommer alltid inifrån. Den är från insidan av en person. Jag kan inte teckna något som jag inte har en relation till. För att kunna teckna det måste jag först skapa en relation till det.

S: Hur jag ritar ansikten är starkt kopplat till vilka drag och aspekter av det mänskliga som jag uppfattar, fascineras eller skräms av, älskar, tar för givet och så vidare. Samma med hur jag tecknar kroppar, vilka karaktärer jag överhuvudtaget ritar, vilka sorters platser som finns med i mina bilder. Allting är meningsbärande. Därför skulle vi kunna ställa så många intressanta frågor till varandra som tecknare, om vad vi gestaltar i våra bilder, hur vi gör det och varför. Gå på upptäcksfärd i varandras teckningar och bildvärldar. Jag har ofta fått höra att mina bilder är otäcka, till exempel, att det finns något skrämmande, skevt eller åtminstone tvetydigt i dem. Det är spännande att prata om – vad är det som får folk att känna så? Jag förstår såklart inte allting om mina bilder. Bilder går utöver det verbala på det sättet, de är en djupdel av psyket.

M: Det är ju verkligen sant. Men som skapare kan man komma bort från det där också, eftersom att det fokuseras mycket på just teknik. Typ ”sätt in ett fönster där eller där så ser det realistiskt ut”, ”bubblorna ska se ut så här” osv. Då rör man sig bort från det tänker jag. Det som du pratar om. Inifrånperspektivet

S: Obs här kommer vi tillbaka till att serier också är mer än bara bild. Att bilden kan vara extremt”objektiv”, men texten som är tillsammans med bilden kanske inte är det och då skapar en kontrast. Så måste det finnas en konflikt mellan inifrånperspektivet och det ”objektiva”?

M: Nej, kanske inte, det är kanske bara jag som känner så.

S: Men det är intressant! Världen på utsidan och världen på insidan. Skillnaden mellan att försöka teckna ett hus som det ”objektivt” ser ut, helt korrekt och neutralt, eller att försöka teckna känslan av huset. Hur det är att vara i det. Hur det låter och luktar.

S: Sedan är ju serier oftast ett additivt medium, vilket är som en joker som ger så många möjligheter.

M: Vad betyder addidtivt?

S: Att man adderar, plussar på. Som i 1+1. Berättande sker genom att ett element läggs bredvid ett annat element.

M: Ah okej, att det är dubbelt upp typ, text OCH bild?

S: Just det! Men inte bara att plussa text + bild, utan också ruta + ruta, sida + sida och massa andra saker. Alltså additionen sker på massa nivåer. Inom filmvärlden brukar man säga 1+1 blir 3, för att försöka sätta ord på hur stark effekten kan bli av att lägga ett berättande element till ett annat berättande element och låta hjärnan binda ihop dem.

S: Om någon skrev om dina serier, vilken sorts text skulle du vilja att det var? Recension, essä, intervju med dig, intervju med någon annan om dina verk… Eller något annat?

M: En essä kanske… Eller en längre intervju av nån som var intresserad av vad jag gör. Med mig alltså. Det hade varit för mycket ångest att se när andra pratar om mig, även om det hade varit intressant det med.

S: Det känns ju som att trots allt som vi säger om att vi saknar analys och sånt är det skitkänsligt att prata om kollegors verk.

M: Verkligen! Det tänkte jag på i din och Jennys chatt också. Att du sa att vi bara tassar runt och är positiva. En annan fråga jag tänkte ställa är: Vad har du för förhoppningar på vad de här texterna ska göra? Hur skulle du vilja att dom tas emot, vad ska dom tillföra? Varför är dom viktiga?

S: Jag vill att texterna ska ge oss möjlighet att komma vidare i hur vi tänker om branschen och hur vi tänker om serier som konst (vilket inkluderar berättande, läsande, analys, teknik rubbet). Och ”vi” i sammanhanget är serieskapare och andra intresserade. För att binda ihop det med vad vi just kom in på – jag vill också att vi med texterna ska hitta någon sorts väg genom labyrinten som är att tänka och tala uppriktigt om sina kollegors verk. Jag menar, väldigt många av de serier jag läser är gjorda av folk jag känner, snart kommer lära känna eller åtminstone befinner mig i samma rum som återkommande. Det kommer bli skitsvårt, men jag vill testa. Och eftersom att jag är väldigt ointresserad av klassiska recensioner, så tänker jag att vi ska prova någon sorts annan väg.

M: Jag håller helt med dig! Jag vill också att samtalet om serier ska vara ärligt och uppriktigt. Och djupgående. Så länge det inte handlar om mig och mina verk… Skoja.  Men jag är också väldigt intresserad av texter om branschen.

S: Den typ av text vi pratat om nu på slutet är ju läskig, men spännande att få testa. Det är ju något skrämmande och lockande i det, som vi är inne på här i slutet. Alltså att det kan, som du skrev, vara sådan ÅNGEST att andra pratar om ens verk, framförallt när de inte ”förstår”, eller är vårdslösa och bara får en att må skit. Tänk då om dem som gjorde det är samma personer som vi hela tiden möter i denna lilla bransch där alla är beroende av varandra – det kan ju gå precis hur som helst. Samtidigt vill vi ju få prova att sträcka oss ut i berättande och läsande på fullt allvar. I alla fall pröva en väg.

M: Jag blir ju ändå lite nyfiken, har du läst texter om serier som påverkat dig i ditt skapande? Alltså samma fråga som du ställde till mig. Jag tänker att svaret är ja 😉 

S: Haha, ja det har jag! Lynda Barrys böcker och blogg. Hon är min gud på det sättet. Men annars nästan ingenting. Jo, om branschen, om hur jag ska jobba för att tjäna pengar och sådant, där har jag hittat bra texter. Men inte om serier som konst, som berättande. Där har det bara varit Lynda Barry.

M: Ja det var ju det jag tänkte… 🙂

 .

Saskia Gullstrand och Marie Tillman är serieskapare och medarbetare på Underlandet – plattform för serieskapare. De ser fram emot att få publicera massor av texter om serier det närmaste halvåret och hoppas att du ska vilja skriva en av dem.

Annonser

Ett svar till “Chatt: Den stora djupanalysen av Psyket och Konsten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s