Snällhetens makt – Ida Engblom och Wendel Strömbeck om att starta serieutbildning

Hur startar man en helt ny utbildning i serieteckning?

2016 drog två nya serieteckningslinjer på folkhögskolenivå igång i Sverige. Plötsligt finns det dubbelt så många utbildningar att välja på för den som vill studera serier. Underlandet fylldes av stora tankar om pedagogik i klassrum dedikerade till serier. Glädjen över att massor av nya serietecknare nu får chansen att pröva sina pennor.

Men också frågan: När man kan starta en serieskola från grunden och göra precis som man vill, hur gör man då?

Vi bad Ida Engblom och Wendel Strömbäck, lärare och grundare av nystartade serietecknarutbildningen på Skarpnäcks folkhögskola, att chatta om sina erfarenheter. De fick en handfull frågor av oss och uppmaningen att tala om det som de själva tycker är intressantast och viktigast. De återkom med ett samtal om feministiska strategier i klassrummet, att vara starstruck på sina elever och räddningen som kan komma i form av gråt.

skarpnackskolaillustration

Bild: Saskia Gullstrand

 SAMTAL MELLAN IDA ENGBLOM OCH WENDEL STRÖMBECK

1. Du hade ju idén först om att starta en helt ny feministisk folkhögskola

Tjabba hejsan!

Goddagens!!

Första frågan

Ok, bring it on!

Fråga 1: Vilka tankar, känslor och idéer
föddes serielinjen på Skarpnäcks folkhögskola ur?

Peppen att få jobba med dig och bygga upp något nytt tillsammans med dig, utifrån våra visioner!

Att få va med och påverka att kulturklickens medlemmar breddas också! Kul med serier, spännande media som når många. Fin- och fulkultur samtidigt….

Ja! Du hade ju idén först om att starta en helt ny feministisk folkhögskola, men… vi insåg att det skulle bli så himla mycket logistiskt jobb och budget och ansvar osv.  Så när vi kläckte idén om att ”bara” starta en kurs på en redan existerande folkhögskola så kändes det som världens lättaste jobb 😂

Haha spännande med chatt, blir som att vi pratar i mun på varandra om olika saker 😀

Haha ja

Ja precis! Sen har det ju visat sig vara rätt utmanande också☺

Mjo.

Också världens bästa utmaningar, som att en är alltid redo och pepp! haha, nästan

Flow av att få utmaningar som man näästan inte klarar av, men så klarar man av det ändå – tillsammans.

Ja exakt! 😗

😗

Tillsammans med dig och med lärarlaget och Martin och Karin! (Biträdande rektor och rektor på Skarpnäcks folkhögskola).

😘

Ja åh, älskar teamet!

fniss

Jepp bäst

2. En fristad från arbetsmarknaden.

Men åter till tankar, känslor idéer. Vi hade ju massa tydliga visioner faktiskt

Jag kommer ihåg, åh!! det lär ju va ganska exakt ett år sen, när du o jag åkte till gävle tillsammans och hade storartade visioner!

Ja!! Innan vi skulle träffa rektorn för Långholmens folkhögskola!

Just ja! Det var nervöst

En av våra visioner var ju att det skulle bli som en fristad från arbetsmarknaden.

Asså vi har ett dokument i en mapp som heter Visioner. Det är helt blankt!! 😀

Haha!

De finns väl inbakade i oss istället

body and mind

hoppas

Jag ritade en serie förra sommaren, innan vi hade kontaktat några folkhögskolor ännu, som handlade om första skoldagen! Måste leta upp.

Jag var nog mest pepp på att få läsa fler serier från arbetarklasspersoner och personer från andra grupper som man inte så ofta hör

Som att ”det kommer hända”, ”det kommer finnas en byggnad att gå till och personer som vill gå dit.”

Att själv lära mig mer om serieskapande och kreativa processer, i snäll miljö. Typ snällhetens makt 

Åh ja! 💟

Jag ville (och vill) lära mig mer om serieberättande och seriehistoria och mer om stilar som jag inte läst så mycket!

Ja! Det var så peppigt när vi gick på föreläsning med Est Em. Man ba åh all hennes kunskap, jag är en svamp!

Och när vi träffade Gunnar Krantz! sjukt kul. Idésprutan efteråt

Jaaaa! Vi har ju spelat in ”eftersnack”, när vi har träffat olika personer och varit på möten som lett oss framåt!

Känslan var typ enorm! Då tänker jag på en känsla som har grund i att tidigare inte ha trott eller sett att en har möjlighet och makt att skapa nåt nytt utifrån sina egna idéer, tankar, önskningar, ideal, och sen bara göra det ändå. Gå emot idén att ”det går inte”, och bara, ”det måste gå, vi gör det”

5. Tillsammans är vi den perfekta personen

Fråga 2. Vad är viktigast för er i er roll som lärare?

Jag var så himla osugen på att jobba som lärare, men sen blev jag jättepepp när jag fick upp hoppet om att få jobba som lärare tillsammans med DIG!

Ja, haha samma här, det är mycket drivkraft som finns bara för att det är du och jag tillsammans

Vi fick ju inget stöd direkt heller, varken min mamma eller gamla lärare trodde att det skulle gå, de ville väl ta ner oss på jorden 😝

ja precis! haha

Vi fick rådet att starta upp en kvällskurs istället, men det var vi fett osugna på, haha

Vår vision var ju att jobba med uppstartsarbete kontinuerligt HT 2015-VT 2016, och att kursen skulle starta HT -16 – boom!

Om man ser kombinationen av dig och mig, duon, som en fristående persona, så är den rätt så orädd och väldigt självsäker. Medans du och jag som individer är ganska sköra, på vissa sätt

”Tillsammans är vi den perfekta personen – den ena nykter, den andra fräsch.”

Haha exakt

Ja. Introverta, folkskygga HSP-personer…

Ja! 😀

6. Den feministiska strategin 

Vissa dagar känns det lite som ett skämt att det är JAG som ska ha ordet hela tiden. Tar nog lite tid att växa in i lärarrollen. Älskar den dock samtidigt. Och högkänslighet ger ju koll på mycket, på andra personer och hur de potentiellt har det

Men det var ju också ett av råden som Gunnar Krantz gav oss, att inte starta upp en sån här grej själv. Det var visst så i början av Kvarnby, att någon försökte göra det själv först, men att det krävdes fler för att det skulle hålla i längden, va?

Bra råd. Fick höra samma från Stefan Eriksson sen, att det hade varit jättesvårt att göra det själv

Ja, jag tänker också att det är en tillgång att vara känslig och känna av stämningar och folks behov. Men uttröttande. Det är därför det är så skönt att ha dig vid min sida, att ha ett arbetsrum med gardiner för fönstrena, en fåtölj som en kan falla ihop i och inte jobba heltid till en början…

Ja precis. Att vägra springa in i väggen

göra det bra för sig så man håller i längden, så långt det är möjligt

När jag gick på feministiskt självförsvar på gymnasiet (på Xist btw) så hade jag två awesome självförsvarsledare, som berättade om den feministiska strategin att alltid vara två med en grupp, för att kunna ta hand om det som händer i rummet.

Åh fint! Så gör vi ju ofta

En smiter iväg och tar hand om nån situation medan den andra stannar

Ja! Så himla viktigt.

En vän jag lärde känna efter gymnasiet hade gått in i väggen efter att ha flyttat ett helt bibliotek själv. När jag fick höra hennes story bestämde jag mig för att aldrig utmana mina gränser på det sättet, om det är möjligt. Även om jag alltid varit ambitiös! Men det finns en liten latmask därinne som räddat mig många gånger 😉

Åh. Så mäktigt att ta in andras historier och förhålla sig till dom

Ja!

jag har också tagit det beslutet vid nåt tillfälle. När jag blivit utnyttjad som personlig assistent på ett privat företag. Fått sparken fast jag gått på knä i flera månader, lydit och presterat

Damn!

Ja alltså, för mig är det nog lipsillen som ofta räddat mig

Att när det blir för mycket så bara gråter jag

Gråt är bra.

Jag grät jättemycket i början av skolstarten.

7. Vara i sin egen vibe

Det blir ohållbart, är väldigt tacksam att jag inte kan hålla ihop. Då måste man skapa förutsättningar att må bra. Det är extremt viktigt i lärarrollen. Att må bra. Vara i sin egen vibe

Ja, lärare som grupp mår ju ofta dåligt psykiskt, och jobbar mycket övertid. Det vill jag inte göra!

Tycka om kursdeltagarna, känna på det genuina intresset för dem och det de skapar

Ja!

Deras teckningar ger mig värsta pirr! Beundrar allihop

Ja *starstruck*

Jag tror det behövs en blandning av att vara superseriös och ha värsta ambitionerna, och samtidigt inte ta jobbet på så himla stort allvar?

Haha!! exakt

Det låter som en omöjlig kombination men det är det inte

KROSSA PRESTATIONSÅNGESTEN!

JAAAA

Jag tänker att vi vill skapa ett klimat för kursdeltagarna där de kan lägga undan prestationsångesten och bara göra, och då är det ju bra om vi kan ha liknande ambitioner för oss själva…

Jag tyckte det var så skönt att läsa hur du skrivit på classroom i fredags ”Vi testar det här, och om det inte funkar så är det inte hela världen”

Ja precis. Det där är rätt svårt tycker jag. Jag vill gärna gå all in hela tiden, måste hålla mig själv tillbaks

Vi får påminna varandra!

Såg en föreläsning härom helgen med en man som var värsta grå och hade en jättetråkig utstrålning, men ändå var föreläsningen intressant för han visade bra bilder. det tyckte jag var inspirerande. Jag får va grå, typ.

Ja, det är ok. Vi har ju satt upp Tyra Blomsters affisch ”Le å va gla’ varenda da'” – jag blir påmind av den att, nä just det, jag får gå in i klassrummet även om jag inte är spralligt pepp och hyperglad.

Ja den är så bra! Viktig feministisk strategi också kanske, ta ner garden och visa sig som man är. Lite seg ibland!

8. normkritiken i ryggraden

Sen tänker jag på det här med normkritiskt tänkande.

Normkritik yaaay!!

Jag tänker att vi har med oss normkritiken i ryggraden, att när vi utformade intagningen, kursupplägget, kursmaterial, klassrumsplaceringen, gästföreläsarna, krokimodellerna, så har vi hela tiden gjort det utefter ett normkritiskt tänkande, även om vi inte alltid gjort det offentligt.

Ja ja ja. Så sant. Det där är den delen av normkritik som är lätt tycker jag. Men normkritik alltså. Det är klurigt. Det är världens bästa katalysator för kreativitet, om det läggs fram på rätt sätt

Ja! Men vi har haft lite svårt med hur vi ska jobba med norm- och maktfrågor i klassen… Att göra genomtänkta handlingar. sketasvårt. minfältet!

Det är så svårt när en själv har varit aktivist sedan barnsben och att sedan göra en inkluderande undervisning där en inte antar att alla vet samma saker som en själv.

Om en pratar om ett förtryck så finns det alltid vissa i rummet som blivit utsatta och vissa som utsatt någon för samma förtryck

Exakt!

Eftersom de är strukturella. Som lärare kanske man väcker upp hemska känslor av skam och skuld. Och så ska det inte vara

Ja, och då kommer skam och andra härliga känslor upp 😞

eh, what she said!

What they said!

Haha

Haha

Och att det finns en norm i klassen av att vara jättepåläst kring makt- och normfrågor. Men att inte bara hålla undervisning för dem! Det vore inte så normkritiskt.

Så finns det massor av bra övningar som kan ge aha-upplevelser. Men jag är ofta rädd för dem också, för det är ett klassrum, inte ett sammanhang där man ska hålla på med terapi. den kompetensen har vi inte. Men att lämna folk med upprivna sår…

Exakt!! Men vi tar ju hjälp av crewet på Skarpnäcks folkhögskola, det finns ju många jätteerfarna pedagoger! Kajsa Jungnelius och kuratorn Cajsa Tartsay t.ex.

Precis. Idealet är att alla i rummet är med på båten tillsammans. Man delar med sig av kunskap. är generös och öppen. Ja, heja Kajsorna!

Vi har ju ingen separatism i klassen.

Vi besökte också en öppen föreläsning på Konstfack om normkritik

Jepp, bra uppstyrt!

Precis. Icke-separatistiska rum är svåra!

De har liksom andra svårigheter än separatistiska rum…

Älskar separatism. bästa strategin

ska vi ta nästa fråga?

Ja!

10. Kollektivt lärande.

Fråga 3: Hur har ni utformat det praktiska upplägget för eleverna utifrån önskan om att skapa en trygg grupp och stärka möjligheten att lära sig och utvecklas som tecknare och berättare?

I praktiken, hur gör vi? 

where to begin..

Haha, ja…Vi började ju första dagen med att de fick fylla i ett formulär med ”mina behov i klassrummet”. Som vi utgick ifrån när vi delade ut arbetsplatser. 

Vi kunde förhålla oss till deras olika behov av avskildhet, sällskap, se tavlan, koncentrationsbehov. De är väldigt bra, har varit användbara. Vi kan gå tillbaks och kolla på dem när vi undrar över något specifikt.

Jepp! Sedan börjar vi ju varje dag med en runda, där alla får möjlighet att göra sin röst hörd inför klassen.

Ja, rundan! Det är mysigt tycker jag. Skönt med en ritual vid dagens start. Att få kontakt med alla personer en och en

Även om inte alla är med i rundan, så får en möjlighet att få ögonkontakt med och lyssna på nästan alla, och så kan en ha kontakt med de andra senare under dagen. Nu när vi har delat in dem i basgrupper, så har vissa grupper börjat använda sig spontant av rundor som arbetsform.

Jag tycker basgrupperna är jättebra. Idén har vi fått både från Stef Gaines och  fritidsledarprogrammet i Skarpnäck. Det är små grupper i gruppen, som får vissa uppdrag tillsammans. Arbetsgrupper typ. De har gjort fanzin tillsammans och har ansvar för klassrådet som grupp.

Ja, det har verkligen givit en skjuts till ”storgruppen” efter att de börjat jobba i basgrupperna!

Verkligen! Väldigt härligt

Vi har lekt mycket lekar tillsammans, och varit på utflykter till Junibacken och Söderbysjön hittills.

Vi jobbar ju också mycket utifrån kollektivet. Jag har med mig det både från tjejjouren och konstfack. Kollektivt lärande. Att alla är givare och mottagare av feedback. Att positiv feedback är väldigt kreativitetsgenererande

Ja, det är ju en avlastning för oss också, som lärare.

ja, win win

De har ju så himla mycket kunskaper, så det vore ju dumt att inte ordna former för dem att kunskapsutjämna!

11. hur vi bygger upp uppgifterna

Men sen är det ju hur vi bygger upp uppgifterna. De har ganska tydliga riktlinjer, en tydlig form att förhålla sig till. Ibland tror jag att ju mer kursdeltagaren väljer att lösa uppgiften bokstavligt, punkt för punkt, ju mer lär den sig. De får prova ett koncept för skapande, och olika klurisar att förhålla sig till. Typ, hur ritar jag ljudet på den här platsen? Hur ritar jag den här känslan i någons kropp? Hur kommer jag åt den stämning som jag vill uttrycka i den här serien?

Ja, tanken med våra uppgifter är ju att de ska utmana sina egna bekvämlighetszoner i tecknandet och berättandet och utvecklas.

Vad är det jag vill säga och hur säger jag det? Genom praktik, görande, steg för steg. 

Om uppgifterna är för öppna är det ju vanligt att deltagarna gör exakt som de alltid har gjort, och lär sig inget nytt.

precis. Jag har ofta önskat uppgifter som är mer som de vi ger, när jag har läst konst, där allt har varit öppet och upp till mig att hitta mitt skapande

”Two stars and a wish”. Vi kör sk. ”formativ bedömning och kamratrespons”, att klassen läser varandras serier och ger två stjärnor, alltså två positiva kommentarer och en wish, alltså en önskan om förändring/förbättring.

Vi har klassråd och ”veckans spaning” varje måndag. ”Veckans spaning” innebär att nån i klassen presenterar något som den blivit inspirerad av för resten av klassen, det har varit en väldigt bra form för kollektivt lärande. Tack, Ida! Bra påhitt!

hehe äsch! Jag hämtade idén från ett grupparbete på Konstfack.

12. Det finns ju plats för fler serietecknare och serieteckningar i världen!

Grymt! Ska vi börja avrunda?

Ja lets.

Det ska bli så spännande att se hur det här utvecklar sig! Våra deltagare och deras skapande. Inspiration att teckna serier i Stockholm, Malmö, Skellefteå och resten av Sverige!

Ja det är väldigt fint att få vara med i den här bubblan. Någonting växer och förgrenas på olika sätt.

Och det finns ju plats för fler serietecknare och serieteckningar i världen!

Jaa verkligen. Berättandet är ju uråldrigt och det här är ett sätt att förmedla berättelser. Jag tror att efterfrågan kan växa hur mycket som helst, i takt med att fler serier, och uttrycket inom serierna utvecklas.

Ja, spännande… Och spännande att fortsätta samarbeta med dig! Tack för den här chattstunden! Det var kul 🙂

Tack själv!! Kul och peppigt 🙂 🙂

.

IDA ENGBLOM och WENDEL STRÖMBECK är seriepedagoger, kursansvariga och huvudlärare på serietecknarutbildningen på Skarpnäcks folkhögskola. De är båda utbildade vid Konstfacks bildpedagogiska institution.

Tillsammans tog de år 2011 initiativ till att bilda Dotterbolagets Stockholmsfalang. Dotterbolaget är ett feministiskt, tjej- och transseparatistiskt nätverk för serietecknare.

Som pedagogisk duo har Ida Engblom och Wendel Strömbeck hållit ett flertal serietecknarworkshops och varit arbetsledare för ett muralmålningsprojekt med sommarjobbande ungdomar genom Kulturskolan.

De har publicerats i Tvärdrag, Galago, Bang, Fria tidningar och i antologierna Välfärdsdrömmar och Kvinnor ritar bara serier om mens, samt genom egentryckta böcker. 

SERIETECKNARUTBILDNINGEN är en serietecknarlinje på Skarpnäcks folkhögskola, som startade hösten 2016. Deadline för ansökan till utbildningen är 15 april 2017. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s