SMITTKABINETTEN

20170713 Hanna Lundin Tistelo 12 Characters and Places 1

Figur tecknad under övningen ”12 karaktärer” av Hanna Lundin Tistelö, 13 juli 2016.

Varje serietecknare som skapar under många år, kommer förr eller senare att uppleva kreativa blockeringar och oförmåga att skapa.

Denna känsla kan leda till frustration, stor stress och ibland till och med självförakt och självhat; framförallt om man jobbar under skarp tidspress eller lägger stor del av sin självbild i att vara produktiv inom sitt konstnärskap. I riktigt allvarliga fall kan man drabbas av känslan av att man aldrig mer kommer kunna hitta tillbaka till sin skaparförmåga. Då väcks några av de allvarligaste och viktigaste frågorna en serietecknare kan ställa sig, nämligen: Vad är bilder och berättelser egentligen? Var kommer de ifrån?

Frågorna blev aktuella för mig under sommaren och hösten 2016, när jag drev workshopprogrammet SMITTKABINETTEN, inom ramen för Underlandets konstnärliga forskningsarbete om serier. Egentligen var syftet med workshopprogrammet att förbereda arbetsmetoder som serietecknare kan använda sig av inom kollektiva och experimentella serieprojekt. Men ju längre in i arbetet jag kom, desto tydligare blev det för mig att alltsammans egentligen handlade om hur bilder och berättelser uppstår i människor.

Hanna Lundin Tistelo Exhibition Comic 1

Första rutan till serie gjord för att läsas på en vägg istället för i en bok. Tecknad av Hanna Lundin Tistelö, 13 juli 2016.

Ordet ”smittkabinett” är en förvanskad översättning från engelskans ”biosafety cabinet”, vilket syftar på ett stängt, ventilerat laboratorium där man på ett säkert sätt kan hantera material som bär på olika former av smitta. Inom Underlandets laboratorium hanterar vi  det högst smittsamma ämnet kreativitet; något som inte ska stängas in i ett säkerhetsskåp, utan snarare infektera så många som möjligt.

Workshopprogrammet blev en undersökning av hur den kreativa processen egentligen går till. Målet utvecklades till att ta fram metoder för att kunna skapa kraftfulla bilder och berättelser på kort tid, göra bilder och berättelser kollektivt och undvika självcensur och kreativa blockeringar. Min tanke är att övningarna är lika användbara för yrkestecknare som för människor som för länge sedan gett upp tanken på att teckna eller skriva.

I den här texten delar jag med mig av erfarenheterna från SMITTKABINETTEN, liksom av några av de övningar jag prövade eller uppfann inom workshopprogrammet. Prova dem gärna, se vad som händer!

 

FLYTTA BILDER FRÅN INSIDAN AV KROPPEN TILL UTSIDAN AV KROPPEN

IMG_4462.JPG

Lisa Wool-Rim Sjöbloms händer täckta av kritdamm, efter att vi tecknat samarbetsbilder under workshopen 9 september 2016.

Stor inspiration till SMITTKABINETTEN kommer från den amerikanska serietecknaren och -pedagogen Lynda Barry. Hon har i flera böcker, föreläsningar och kurser återkommit till frågan om vad en bild egentligen är. I videon Lynda Barry: The answer is in the picture föreslår hon följande svar:

”An image is the thing that is contained in anything that we call the arts, or that children call play or toys. (…) So the first thing about an image is that it is spontanous. The other thing is that it feels somehow alive.”

Att nå fram till dessa bilder och få ut dem i världen har varit huvudmålet för forskningen inom workshopprogrammet.

Inom SMITTKABINETTEN lärde jag mig att skaparprocessen innebär att flytta bilder från insidan av kroppen till utsidan av kroppen. Ordet ”bilder” syftar här på något mer än teckningar, målningar, fotografier och liknande; ordet får fungera som samlingsbegrepp för djupa och starka idéer som tar form inuti människor. Skapande innebär att låta sådana bilder materialiseras i världen utanför, genom att gestaltas i konst eller lek. När en bild börjar finnas till i världen utanför sin skapares kropp kan den delas med andra. På så vis får vi tillgång till djupt liggande känslor, impulser, erfarenheter och visioner som finns inom oss själva och andra.

Övningarna och metoderna som utvecklades och användes inom SMITTKABINETTEN är till för att underlätta processen av att flytta bilder till den yttre världen. Särskilt intressant har varit att utforska hur man kan nå fram till och gestalta kraftfulla, meningsbärande bilder på mycket kort tid. Om vi återvänder till Lynda Barrys tankar, så skulle vi kunna säga att de starkaste bilderna är spontana och obearbetade, de kommer till oss som en omedelbar impuls.

Dana Orkideh Minnesteckning.jpg

Minnesbild tecknad på 1 minut efter att ha tittat på fotoförlaga under 30 sekunder. Tecknad av Dana Orkideh 28 juli 2016.

Dana Orkideh Bosch Slutbild 3.jpg

Sista rutan i seriestripp inspirerad av målning av Hieronymus Bosch. Tecknad av Dana Orkideh 28 juli 2016.

Många skapare kan känna igen detta i det kraftfulla uttrycket hos en snabbt framtecknad skiss, som ofta bär på skarpare känsla än den rentecknade versionen av samma bild som mödosamt arbetats fram. Men även i att längre serieberättelser utvecklas utifrån några första, intentisva bilder, som definierar hela historien och blir som koordinater för i vilken riktning serien ska gestaltas. Sådana bilder dyker återkommande upp i längre processer, och hjälper till att forma varje viktig vändning eller utveckling av historien.

Sådana impulsiva bilder kan kallas för råbilder och utgör ett av det viktigaste grundmaterialet för berättelser.

Råbilder kan inte tvingas fram under vilka omständigheter som helst, och att de är spontana betyder inte att de kommer närhelst skapare önskar det. I längre skaparprocesser, till exempel, kan serietecknare förtvivlat och frustrerat gå i månader och försöka få fram den sista, saknade pusselbiten som kommer visa vägen för hur slutet av historien ska vara, eller vad som ska bli nästa steg i berättelsen. Kreativa blockeringar uppstår när skaparens förmåga att få tillgång till sina egna inre bilder blir störd; exempelvis av stress, press, sönderanalyserande av de egna idéerna eller liknande.

Metoderna inom SMITTKABINETTEN kan vara till hjälp i sådana lägen, för att hjälpa skaparen ur blockeringen.

I den här texten beskriver jag fem viktiga strategier utifrån vilka jag utformade övningarna och upplägget inom SMITTKABINETTEN. Jag beskriver också tre övningar i detalj, som kan användas i många olika lägen, för olika syften. Övningarna kan alltid anpassas för ett särskilt sammanhang eller syfte; jag har prövat dem i många olika varianter både inom workshopprogrammet och i serieprojekt som jag har genomfört efter SMITTKABINETTEN.

 

SMITTKABINETTENS UTFORMNING

KayoMpoyi2

Kayo Mpoyi gör övningen ”6 snabba bilder” på tema korp, 2 augusti 2016. Stillbild från videoinspelning där övningen analyseras.

SMITTKABINETTEN var:

  • Sex workshops som utfördes på tumanhand mellan mig och inbjudna serietecknare.
  • En mängd övningar i serieskapande, bildskapande, berättande och skrivande; utvalda för att passa den gäst som medverkade för dagen.
  • Samtal om hur övningarna kändes, liksom om hur hur varje gäst förhåller sig till skapande, bilder och berättande inom sitt eget konstnärskap.

Deltagarna (utöver jag själv) var Hanna Lundin Tistelö, Dana Orkideh, Kayo Mpoyi, Åsa Palmborg, Elias Stjärne Ericson och Lisa Wool-Rim Sjöblom.

Varje workshop var runt sex timmar lång.

 

EN VÄRDEFULL FORMEL FÖR UPPGIFTER

SamarbetsbildSaskiaGullstrandCUT.jpg

Samarbetsbild av Saskia Gullstrand och Lisa Wool-Rim Sjöblom, efter boken Lightfinder av Aaron Paquette. Tecknade 9 september 2016.

Inom SMITTKABINETTEN började jag lägga upp skaparworkshops utifrån denna struktur:
1. Tydlig, kort tidsram för varje uppgift och moment.

Många uppgifter är korta, på enbart 1-10 minuter. Större uppgifter som tar längre tid är istället uppbyggda i många steg, som vart och ett utförs på kort tid och med tydliga instruktioner. På det viset kan deltagarna koncentrera sig på ett arbetsmoment i taget och alla blir färdiga med uppgifterna samtidigt. Detta motverkar rädslan för att rita och skriva; man hinner inte vara rädd för att göra ”fult”, ”dumt” eller ”fel” och uppgiften blir mer som en lek.

Längre uppgifter kan till exempel se ut så här: A) Deltagarna tecknar ett antal bilder på mycket kort tid. B) Sedan väljer de ut någon av bilderna. C) Nu får de skriva om den scen/karaktär de har tecknat genom att besvara tydliga frågor eller flödesskriva under några minuter. D) Därefter gör deltagarna varsin serie med tydliga instruktioner på längd och format.

B. Ta bort möjligheten att kontrollera och planera i förväg (alltså ta bort risken för prestationsångest och självcensur), genom att använda slumpmoment i övningen.

Till exempel att deltagarna vid olika tidpunkter i övningen får dra kort med ord, som ska inspirera eller vävas in i uppgiften på något sätt. Jag har färdiga högar med sådana kort med till exempel platser, varelser, karaktärer, saker, känslor, stämningar med mera, som kan användas under workshopen.

Slumpmoment skapas också väldigt effektivt av att deltagarna får byta bilder med varandra mitt i övningen och teckna vidare på varandras halvfärdiga bilder, eller på annat sätt arbeta vidare med vad en annan deltagare har skrivit eller ritat.

C. Utforska en bild eller idé från ett oväntat håll. 

Ofta utgår skapare från vissa särskilda ”punkter” i bilden när de ska göra en teckning. Till exempel att man börjar med att rita ansiktet, om man ska göra en karaktär. Eller att man börjar med att rita människor, för att sedan konstruera ett landskap runtom dem.

Att bryta dessa vanor kan göra att deltagarna skapar ovanliga bilder, som de aldrig skulle ha ritat i andra sammanhang.

Inom SMITTKABINETTEN lät jag ibland deltagarna göra en större collageöving som skulle involvera både landskap, karaktärer och ett drama.  Deltagarna fick börja med att på tio minuter teckna en plats inspirerat av ett ord (till exempel Silverberget). Därefter fick de nya ord, som ska inspirera till karaktärer, fenomen eller händelser på den här platsen; dessa skulle sedan tecknas på papper med annan färg, klippas ut och klistras på  bilden med landskapet.

Detta eftersom att många blir så fokuserade på karaktärer/varelser/människor när de tecknar, att de inte laddar landskapet runtom karaktärern med någon energi eller något berättande alls. Landskapet blir dött eller dekorativt, istället för att vara levande och fullt av mening.

D. Använda olika material och skapartekniker i olika övningar, för att hålla lusten igång och stimulera fantasin och händerna.

E. Planera in tid att prata om uppgiften efteråt. 

Det är ofta oerhört värdefullt att ta fem-tio minuter till samtal om uppgiften direkt efter man har gjort den. Om man är inne i en större konstnärlig process kan man ljuddokumentera detta samtal, för att återvända till det senare.

 

TRE ÖVNINGAR UR SMITTKABINETTEN:

1. DIALOGTECKNING

EileenLaurieDialogBildSTARK.jpg

Dialogbild av Eileen Laurie och Saskia Gullstrand.

(Denna övning är hämtat ur boken No More Second Hand Art -Awakening the Artist Within av Peter London.)

TID: 10 minuter övning + 10 minuter samtal

MATERIAL: Ett A3-papper (gärna av tjockare sort och med grövre struktur) och en ask torra pastellkritor.

1. Två deltagare sitter mitt emot varandra med ett papper emellan sig och en ask kritor bredvid på bordet.

2. Första deltagaren väljer en pastellkrita och tecknar något abstrakt på pappret med den, för att därefter lägga tillbaka kritan i asken.

3. Den andra deltagaren upprepar samma procedur. ( Istället för att välja en krita kan de också ta hjälp av handflata och fingrar för att smeta ut, sudda till eller förändra bilden på andra sätt. )

4. Deltagarna turas om att göra detta i 10 minuter. Bara en person ritar åt gången och deltagarna är tysta under hela övningen, vilket gör att övningen fungerar som ett samtal mellan deltagarna, en form av teckningsdialog.

5. Efter 10 minuter är pappret ofta fullt och deltagarna känner sig färdiga. Under det efterföljande samtalet får deltagarna ställa sig följande frågor:

A. Hur kändes övningen?

B. Introducerade du något nytt på pappret (mönster, färg, skepnad eller annat)?

C. Kopierade du den andra deltagaren (blev starkt inspirerad av mönster, färg, skepnad eller annat och gjorde liknande)?

D. Gjorde du någon gång uppror mot det som redan fanns på pappret (gjorde radikala, plötsliga förändringar)?

Dialogteckning är en mycket bra övning för att förbereda ett större kreativt samarbetsprojekt, till exempel när två personer ska göra en serie ihop. Eftersom att bilderna är abstrakta, kan vem som helst medverka i övningen, oavsett tidigare erfarenhet av tecknande och berättande. Deltagarna får öva på att lyssna på varandra, släppa sitt kontrollbehov och betrakta varandras bidrag som något spännande, stimulerande och värdefullt. Övningen är också bra för att identifiera humör, stämningar och känslor som intresserar en själv och den andra personen, liksom med vilket flöde, instinkter och idéer den andra jobbar. Deltagarna får helt enkelt känna på sitt kreativa samarbeta i en trygg och rolig miljö.

 

2. TOLV KARAKTÄRER

20160826SaskiaGullstrand12CharactersA.jpg

Fyra karaktärer ur övningen ”12 karaktärer”, tecknade av Saskia Gullstrand under workshop med Hanna Lundin Tistelö, 13 juli 2016.

(Denna övning har jag själv hittat på.)

TID: 20 minuter övning + 10 minuter samtal

MATERIAL: Tre A3-papper per deltagare, svarta fine liner tuschpennor, färgpennor, klocka att ta tid med.

Deltagarna tecknar 4 rut-ramar per papper, så att varje deltagare har totalt 12 rutor. Sedan ska deltagarna teckna en karaktär i varje ruta. Man får 1 minut per karaktär/ruta. Bäst är att ställa klockan på 1 minut och ta tiden på nytt för varje ruta. Till själva karaktärerna ska deltagarna använda svarta tuschpennor.

Efteråt får deltagarna totalt 2 minuter att färglägga alla karaktärernas ögon.<

”12 karaktärer” är en utmärkt övning för att snabbt skapa många karaktärer och att testa olika karaktärsdrag, kroppar och stämningar på sina figurer. Efter övningen kan deltagarna få välja en eller flera karaktärer, för att gå vidare och teckna en serie med dem.

 

3. SAMARBETSBILD

SamarbetsbildLisaWoolRimSjoblom.jpg

Samarbetsbild av Lisa Wool Rim Sjöblom och Saskia Gullstrand, utifrån boken Lightfinder  av Aaron Paquette. Tecknade 9 september 2016.

(Denna övning har jag själv hittat på.)

TID: 30 minuter övning + 10 minuter samtal.

MATERIAL: Novell eller saga för högläsning, färgkritor, färgpennor och blyertspennor, stora bitar golvskyddspapper upptejpade på en vägg, extra papper, klister och tejp.

1. Dela först in deltagarna i par, som kommer att samarbeta under övningen.

2. Läs sedan en kort berättelse högt för alla.

3. Deltagarna ska nu tolka en scen i berättelsen som bild, genom att göra en teckning på 4 minuter på en bit golvskyddspapper uppsatt på väggen.

4. Därefter byter deltagarna med sin partner, och tecknar under 4 minuter vidare på partnerns bild.

5. Upprepa 2 ggr, så att varje deltagare totalt har tecknat 4 omgångar, under totalt 16 minuter (varav 8 minuter på det egna pappret, 8 minuter på partnerns papper).

6. Prata sedan om bilderna som växt fram och om hur det kändes att göra övningen. Prata både i par, och i helgrupp.

Samarbetsbilder kan göras på en mängd olika sätt, och då tjäna olika syften. Ibland vill man bara se vad som händer när en gemensam bild växer fram. Men man kan också använda samarbetsbilder som ett verktyg i byggandet av en gemensam berättelse och bildvärld, till exempel för att utforska en viss scen eller miljö i den historia man vill göra tillsammans. I det senare fallet utgår man ifrån texter och samtal om den serie man vill skapa ihop, istället för att ta utgångspunkt i en annan författares novell, saga eller liknande.

.

SASKIA GULLSTRAND är serieskapare och konstnär, liksom konstnärlig ledare och projektledare på Underlandet. Hon är mycket intresserad av att utveckla serier som konstform, liksom åstadkomma kunskapsutjämning kring ekonomi, resurser och konstnärliga tekniker inom seriescenen. Ofta hittar hon på mörka och sagoliknande berättelser om syskonskap, kärlek, våld och empati. 2014 publicerades hennes serienovell Räddaren den barmhärtiga av Kolik förlag och Seriefrämjandet.

SMITTKABINETTEN är var ett workshopprogram som genomfördes under juli-september 2016, i produktion av Underlandet, konstnärligt laboratorium för serieskapare med bas i Malmö. Deltagare var Hanna Lundin Tistelö, Dana Orkideh, Kayo Mpoyi, Åsa Palmborg, Elias Stjärne Ericson och Lisa Wool-Rim Sjöblom.

Viktig samarbetspartner för dialog och utformning var bildpedagogen och konstnären Eileen Laurie.

Workshopprogrammet gjordes med stöd från Kulturbryggan, Malmö Stad, Region Skåne och stiftelsen Längmanska kulturfonden. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s